Recension av "Dödens gåva".

"Dödens gåva" har fått en till recension! Den här gången av Bokvarg. 
Tusen tack! 

Här har ni recensionen:

I Dödens gåva får vi följa de två systrarna Dagnie och Istrid under en tidsperiod som liknar vikingatiden.

Båda systrarna besitter magiska krafter och när deras farmor Åshild, byns völva (en völva är ungefär som en schaman vad jag har förstått) önskar att avsluta sitt liv tidigare tvingas de att kalla på Dödens Gud i hopp om att han ska föra över Åshild till den andra sidan.

Men när Guden blir arg över farmoderns själviska beslut får han se att Dagnie skiljer sig från andra människor och systrarna får ett ultimatum, antingen låter han Åshild leva och lida eller så för han henne till den andra sidan mot att han får spendera en dag med Dagnie för att ta reda på vad som är så speciellt med henne.

Woah.
Jag har inte insett förrns nu hur mycket jag egentligen älskar böcker som utspelar sig för länge sedan eller i framtiden. Även om jag borde ha sett mönstret när jag älskat nästan varje bok som inte utspelar sig i ett modernt 2000-tal.
Dödens Gåva var inget undantag.

I början var jag lite tveksam, jag tyckte inte riktigt om hela framsidan av boken men så fort jag väl kommit in i bokens handling och fått ordning på karaktärerna så var jag helt fast och det enda som egentligen stoppade mig från att sluta läsa var klockan.

Språket i boken är smått gammaldags och gör att man får känslan av miljön den utspelar sig.

Den stora och smått lättlästa texten gjorde att jag knappt behövde anstränga mig och handlingen flöt på. Dock blev personernas utseende lite väl i centrum ibland och i vissa scener var jag osäker på vem Dödens Gud egentligen var intresserad av.

Lika mycket som boken var förutsägbar i vissa scener så kunde jag omöjligt klura ut slutet och än mindre gissa vad del 2 kommer handla om. Förhoppningsvis byter de inte huvudkaraktär utan det fortsätter handla om Dagnie men jag har en känsla av att det kommer bli bra ändå om det fortsätter så här.