Några dikter.

När jag var yngre brukade jag skriva dikter. Det var långt innan jag skrev min första bok som jag ville ge ut. Jag skrev böcker på den tiden också, men på ett barns nivå. :) Det var en tid innan jag visste något om förlag, språkregler och publicering. Så jag tänkte, lite för skojs skull, dela med mig av några dikter som jag skrev när jag var liten. Observera att språket inte är en höjdare, men jag låter dikterna vara - precis som de skrevs, för den sentimentala sakens skull. :D

Magiska natt

Skogen andas av nytt liv
varje gång skymningen faller
att höra vinden viska
och se regndroppar blänka som klara kristaller

Natten är lugn i sitt mörker
medan nattdjuren sakta kryper fram
att förstå trädens vishet
och utan att skada deras starka stam

Månen lyser på sjöns gestalt
skapande vackra mönster
att lyssna till vattnets tålamod
är som att öppna existensens fönster

------------------------------------------------

Bland älvor små

Mannen i en mörk skog vandra
Viskande röster han höra
Hjärtat hans hårt hamra
Med sin närvaro de små han störa

Ty han ingenting egentligen ser
Hjärtat slå av ren fasa
Då han till sin gud ber
men hans lilla värld rasa

Mannen av ren panik vill springa
ty rösterna komma från alla skuggor
och grenarna runt honom sig slingra
röster tillhörande skrämmande ugglor

Men då han ett litet ljus ser
Mannen bestämmer sig för att följa
Lycka fyller hjärta och han ler
ingenting mer finns att dölja

I nästa stund är ljusen allt för många
De slingrar in honom i sitt fäste
Tvingar honom att glömma det förgångna
och för honom till sitt näste

Nu han vara en av de små
för att föra andra dit det ingen ser
när natten är mörk och himlen grå
och se till att de inte finns något mer

----------------------------------------------------

Rop av det okända

 Så hör den ljuva stämma

som i natten viskar ditt namn

Och följ detta söta dilemma

för att hamna i deras famn

Så följ den sköna rösten

som ropar ut sitt kall

för att ge dig all den trösten

du behöver innan du möter ditt fall

-----------------------------------------------------

Sagoberättaren

I en liten by vid en värmande brasa

folket samlas med iver och glöd

för att lyssna till hans berättelse

som ger honom hans levebröd

Mannen gammal och sliten är

efter år av ständigt vandrande

men sina sagor han berättar gärna

ty han vardag och fantasi blandade

i en mörk kåpa med huva han sitter

och håller trästaven i sina händer

medan folket runt honom tystnar

och några smyger in från byns gränder

Då endast brasans sprakande hörs

han öppnar munnen för att tala:

"Sagan om demoner och kärlek handlar

och sådant vi ej kan förklara."

"På världens högsta topp bland molnen

bodde en ensam flicka som kände få

därför att hon bodde i sitt inre fängelse

och dit kunde ingen man gå."

"Så ensam flickan var att hon en dag

i djupaste förtvivlan skriker ut sin sorg

och skriket ekade mellan berg och dal

i hopp om frihet från hennes borg."

"Natt efter natt och dag efter dag passerar

medan flickan lider av ständig väntan

ovetande om att bevingad man i fjärran

söker efter skriket för att stilla sin längtan."

"En sen kväll de mötts utan fruktan

och hon sluter då med honom en pakt

att för alltid giva sin själ till honom

och det blev som det vart sagt."

Vandraren ställde sig upp väldigt raskt

och folket hoppade till av det han sade:

"Ge mig din själ sorgsna flickan min

och jag ska giva dig det du aldrig hade."

Så satte han sig ned igen med en varm blick

i de klara och gamla ögonen hans.

"Och låt oss leva tillsammans för evigt

dansande kärlekens vackra dans."

"Och flickan utan tvekan sin själ gav bort

för att ta plats i kristallen runt hans hals

och han flög iväg för att finna nästa själ

medan flickan tvingades följa hans vals."

Många tårar syns bland folket

då flickan leddes till sin död

men nöjda med vandrarens berättelse

betalar de gärna hans välförtjänta levebröd.

Han lämnar byn för att söka upp nästa plats

för att berätta om flickans olyckliga fall.

Några barn efter honom vinkar glatt

men slutar tvärt när de runt hans hals ser en skinande kristall.

/Nellie C Lind